Utsläpp av svavel- och kväveoxider

Till sjöfartens främsta miljöpåverkan hör utsläpp av svavel och kväveoxider. Utöver hälsorisker bidrar utsläppen även till övergödning och försurning av skog, mark och vatten.

Svaveloxider

Svavel ingår naturligt i alla råoljor och omvandlas vid förbränning till svaveldioxid. Mängden svaveldioxid som släpps ut vid förbränning av svavelhaltigt bränsle är proportionerligt mot andelen svavel i bränslet. Halten av svavel i bränslet påverkar utsläppen på flera olika sätt. Förutom att den är avgörande för hur mycket svaveldioxid som släpps ut påverkar svavelhalten även utsläppen av partiklar och kväveoxider.

Hur hög svavelhalten får vara skiljer sig åt beroende på var fartyget befinner sig. Inom så kallade svavelkontrollområden (SECA) får, sedan den 1 januari 2015, bränslets svavelhalt inte överstiga 0,1 viktprocent. Till dessa områden hör bl a Östersjön, Nordsjön, Engelska kanalen, Kanada och USA. I och med införandet av IMO 2020 sänktes 1 januari 2020 gränsnivån utanför SECA från 3,5 till 0,5 viktprocent. För att möta kraven krävs övergång till lågsvavliga marina bränslen eller användning av alternativa bränslen (exempelvis LNG eller metanol). Därutöver öppnade regelverket även upp för installation av så kallade ”scrubbers” som renar avgaserna vid användandet av högsvavligt bränsle.

Concordia Maritime har valt att inte investera i ”scrubbers”, utan har istället gått över till lågsvavliga bränslen.

Kväveoxider

Kväveoxider bildas vid förbränning av bunkerolja. Till följd av hårdare reglering och eget förbättringsarbete har sjöfartens utsläpp av kväveoxider under senare år minskat kraftigt. De gränsvärden för utsläpp av kväveoxider som finns idag styrs av när dieselmotorn är tillverkad och när fartyget är byggt.

Samtliga fartyg i Concordia Maritimes flotta är byggda efter den 1 januari 2000 och uppfyller därmed IMOs krav enligt Tier I. Två av fartygen i flottan uppfyller dessutom kraven enligt Tier II.